Historia bakom ärtsoppa

Historien kring ärtsoppan…

Ärter är en uråldrig kulturväxt och måltider bestående av rätter baserade på ärter finns belagda redan från medeltiden.

Ärter är vanlig mat I hela Norden ända till våra dagar. Varianterna hur man tillreder sina ärter finns det lika många som det finns husmödrar. Därför kan man inte tala om hur “riktigt” det ena eller det andra skall tillagas, tyvärr.

Ärter är lätta att odla och ger ett gott skördeutbyte. Ärterna kan skördas tidigt och ätas färska eller senare och torkas. Ärterna är ju gröna från början och när plantan växt färdigt, dör den och fröna (ärterna) torkar och gulnar. Om man plockar ärterna gröna och torkar dem får man alltså torkade gröna ärter, som då kan bli till grön ärtsoppa som man tycker om i både Norge och i Finland. Torkade ärter går i princip att lagra i evigheter om de lagras torrt och mörkt, de har en förhållandevis låg torrvikt och kan i mycket behandlas och förvaras som sädesslag, vårt vanligaste livsmedel. Ärter kan således ätas färska, de kan torkas för att senare blötläggas och kokas, malas och blandas i bröd eller kokas direkt efter malning. Ärter är följaktligen billig mat vilket bidrar till dess popularitet genom historien.

I det medeltida bondesamhället var olika former av gröt ständig och daglig kost. Köket är då en öppen härd och över den hängs den enda grytan. Gröten serverades på ett gemensamt träfat mitt på bordet. Var och en åt i tur och ordning med egen träsked. Gröten tillreddes därför tjock av praktiska skäl, ingen soppa alltså. Gröten koktes en gång per dag och grötfatet ställdes på bordet vid varje måltid. Fisk exempelvis sill, kunde serveras till, även torkad fisk eller kött åts. Färskt kött var ovanligt, en sällsynt lyx. Bröd är även det ett ständigt livsmedel. Bröd bakat på grovt stenmalet mjöl som bidrog till slitaget på tänderna. Bakat utan jäst eller salt.

Gröt koktes på rovor, kålrot, korn, råg, ärter och så vidare. Potatis blev inte populärt förrän på 1800 talet och då inte först som livsmedel utan som ersättning för spannmål i det för tiden viktiga livsmedlet brännvin.

Ursprunget till det vi i dag känner som ärtsoppa är nog lika enkelt som omöjligt att härleda. Den urgamla ärtgröten utvecklas och smaksätts med det man har, salt när detta blev allmänt tillgängligt, morötter, potatis, salt kött då gärna fläsk eftersom detta är billigast och kryddor eller örter från den egna odlingen.

Varför på en torsdag ?

Det kan möjligen antas att ärter ansågs som något finare mat än de dagliga rovorna eller korngröten. Samhället var styrt av religionen som var Katolicismen från vikingatiden tills reformationen; som pågick från mitten av 1500 talet tills början av 1600 talet avslutade medeltiden och vi fick den Evangelisk-lutherska folkkyrka vi har idag.

En viktig del av kyrkoåret var Fastan. Fastan pågår 40 dagar före påsk och avslutas på påskafton. Fastan innebär en dag av försakelse och bön och infaller på en onsdag till minne av att Jesus förråddes av Judas på en onsdag och Jesu korsfästelse på en fredag.

Denna Fasta föregås av fest och förberedelse inför fastan. Man unnar sig då finare mat än till vardags och det är lätt hänt att en sådan festmat blir till vardagsmat när det senare blev möjligt. Det är naturligtvis en ren teori ingen vet säkert.

Militären då?

Vid tiden för trettioåriga kriget 1618-1648 hade arméerna vuxit till stora massor som stred och marscherade utifrån tillgången på livsmedel. Arméernas herrar var notoriskt dåliga betalare och trupperna fick i stor utsträckning försörja sig på den plundring som tilläts som kompensation på utebliven sold. Ständigt på marsch då trakten man var förlagd i snart blev utplundrad. Skorpor och bröd bakades av fältbagerier på lägerplatsen och råvaror anskaffades lokalt. Soldaterna fick skaffa och tillreda sin föda själv. Soldaten kunde ofta ha en kvinna med i fält och hon fick laga maten, eller så lagades maten tältlagsvis.

Ett tältlag var sex personer. En kittel på en stång över en eld. Även här var gröt på spannmål och bröd stapelvara. Kött blev vanligare genom stöld av boskap. Ärter fanns att tillgå över hela Europa där arméerna välde fram. Man kan nog anta att soldaterna och deras följeslagare om möjligt behöll de matvanor man hade hemifrån, så även ärtgröten. Potatis infördes i livsmedelsstaten för första gången först 1806.

Det inses lätt att detta sätt att försörja en armé är både osäkert och opraktiskt. Soldaterna antingen svälter eller drar runt på plundringståg. Knektarna var inte heller särskilt lojala mot en kung som inte gav dem den sold som utlovats.

1774 års fältförvaltningsreglemente skulle komma att drastiskt förbättra ordningen och behölls i stort sätt oförändrat i drygt hundra år.

Efter de stora krigens tid blev arméns huvuduppgift beredskap och övning. Indelningsverket avskaffades 1901 efter nära tre hundra år och allmän värnplikt infördes även i Sverige. Under denna tid byggdes våra regementsbyggnader upp och verksamheten blev allt mer reglerad.

Exakt när ärtsoppa kom att bestämmas till just torsdagar är det ingen som vet men det går att gissa att någon regementschef helt enkelt hade det med sig hemifrån och helt sonika bestämde att så blir det. Denna upprepning; för det är ju militärt praktiskt att veta vad som gäller olika dagar, blir sedan lätt till tradition allt eftersom tiden går.

Men vad med Punschen ?

Punsch finns i princip bara i Sverige och blev en innedryck från mitten av 1700-talet fram till 1900-talets början. Punschens storhetstid var under mitten av 1800-talet då den konsumerades i väldiga kvantiteter av herrar i de högre samhällslagren. Stordrickare var studenter, militärer och alla de som var på modet. Författaren Albert Engström (1869-1940) beskriver sig själv som mer eller mindre marinerad i Punsch under sin studenttid.

Dessa herrar drack alltså Punsch till allt och att servera den till den då redan traditionella ärtsoppan är då inte så långsökt.

 Pannkakor till ärtsoppa ?

Under 1800 och början på 1900-talet var nationalismen stark i Europa och i Sverige gled den över i nationalromantiken. Restaurangerna skulle servera det som kom att kallas husmanskost. Till dessa då ursvenska rätter hör naturligtvis ärtsoppan, men sågs som en väl enkel måltid och priset skulle då bli väl lågt. För att öka värdet på måltiden inkluderades en efterrätt bestående av pannkakor och sylt.

Man får anta att detta blev populärt; blev till en vana och snart nog en tradition.