Soyer fältkök 1853

Replica från 2018
2018 blev jag klar med denna Replica av det klassiska engelska fältköket. Det fungerar mycket bra att laga mat i den och vedåtgången är minimal.

Några enstaka finns kvar
Några enstaka spisar har lyckats överleva och plockas fram ur samlingarna på något museum ibland.

Ett kontainerfynd av en skrotad varmvattenberedare i den lokala vvs firman gav inspiration, så nu har jag tillverkat en så nära det är möjligt exakt replika av Alexis Soyers bidrag till att hålla hungern borta från folket i fält. Spisen har tilverkats åt Brittiska armén av massor av företag så detaljer finns det stor variation på men grunden är densamma.
Grytan är rostfri och på 50 liter. Alla delar ryms innuti spisen vid förflyttning. Vedåtgången är förvånansvärd liten och principen går på pricken igen i vårt svenska Alfa Fältkök och kokspis 102.
En man väl värd att känna till är Alexis B Soyer..
Soyer var fransman men levde och verkade i England. Han föddes 1810 och gick bort tidigt, redan 1858 bara fyrtioåtta år gammal. S gjorde under sin korta karriär som gastronom betydande genombrott inom professionell matlagning och bringade ordning och tekniskt framåtskridande under en tid då merparten av all matlagning fortfarande skedde över öppen eld. 1837 blev Soyer, chef de cuisine på Reformklubben i London och introducerade nymodigheter som den första gaseldade restaurangspisen, ugnar med justerbar temperatur och kylrum för färskvaror. Kylrum med kallvatten som kylmedium långt innan den moderna kylkompressortekniken uppfunnits. S skrev flera kokböcker och böcker för husmödrar i en tid då fattigdom och armod var utbredd i många av Europas storstäder och kunskaper i födans hanterande och näringsinnehåll var icke existerande bland majoriteten av befolkningen. Under den stora hungersnöden på Irland 1845-1849 byggde han flyttbara soppkök och fick regeringens uppdrag att laga billig mat till hungrande. Tyvärr hade Engelska regeringen tagit fasta på just att maten skulle vara billig…Han gav ut boken The Poor Man’s Regenerator (1847) och använde intäkterna till soppköksverksamheten. Under tiden i Dublin gav han även ut Soyer’s Charitable Cookery och även intäkterna från denna gick till olika välgörenhets verksamheter.
Vid Drottning Viktorias kröning 28 Juni 1838 ansvarade han som chef för köket på Reformklubben för frukosten för 2000 personer. Reformklubben finns kvar än idag och Soyers berömda lamm kotletter står ännu på menyn.
Anledningen till att Alexis Bénoit Soyer får en plats på denna sida och här försiktigt hyllas är hans insats i kriget på Krim 1853 till 1856. Kriget stod mellan Kejsardömet Ryssland och en allians bestående av Storbritannien, Frankrike, det Sardinska kungadömet och det Osmanska riket.
Detta märkliga krig var sällsynt dåligt förberett och soldater dog i massor. Att märka är att stora förluster berodde på brister i förplägnad, bristande sjukvård, bristande försörjning och andra faktorer som hör äldre tiders konflikter till. Trupperna skulle laga sin mat tältlagsvis över öppen eld i ett landskap utan tillgång på ved eller annat bränsle. Grönsaker och vitaminer fanns inte att tillgå. Kunskaper om förplägnad låg på en närmast medeltida nivå och det fanns i vanlig ordning en tro från de styrande att kriget skulle vara kortare än det blev.
Florence Nightingale var en av de som upprördes över soldaternas lidande och reste till Krim på eget bevåg för att göra sin insats och blev historisk på kuppen.

Illustration över Soyers spis på Scutari. Konstnären har överdrivet storleken på spisarna.


Även Alexis Soyer upprördes över rapporteringen från kriget och konstruerade en mer fältmässig variant av den anordning han använt som soppkök på Irland. Med hjälp av sin berömmelse och inflytelserika vänner lyckades han få företräde inför krigsministeriet i London. Där visade han upp en modell av sin konstruktion och med entusiasm och löfte om att kunna lösa fältarméns problem med vedåtgång vid matlagning över öppen eld genom att istället koka i ett slutet kärl med en sluten eldstad under fick han tillstånd att besöka Krim med ett antal av sina fältkök.
Detta var starten på ”The Soyer Field Stove”. Denna ytterst enkla konstruktion var världens första moderna fältspis och användes av den Engelska försvarsmakten ända fram till 1982.
Skälet till att de slutade användas just detta år är Falklandskriget. Brittiska armén dammsög sina förråd och lastade alla Soyer fältspisar man hade på det av flottan kontrakterade fraktfartyget M/s Atlantic Coveyor som vid ankomsten till Falklandsöarna sänktes av Argentina med hjälp av en fransktillverkad Exocet sjömålsrobot.
Nästa stora innovation som Soyer bidrog med under sin ”Kulinariska Kampanj” som han kallar sin tid på Krim i boken med samma titel, är tanken på att utbildad personal skall sköta förplägnadstjänsten, alltså matlagningen. Tidigare var det så att matlagningen sköttes av manskap som man kunde avvara från den ordinarie tjänsten. Det fanns även viss handräckningspersonal, alltså manskap som ansågs inte duga som soldater. Till denna viktiga tjänst tilldelades alltså det manskap med minst förutsättningar. Koktjänst sågs närmast som ett straff. Detta medförde ett för oss idag förväntat resultat i form av usel mathållning.
Soyer utverkade tillstånd att först arbeta på fältsjukhusen i Scutari där Florence Nightingale hade ansvaret för den dagliga driften. Kökspersonalen byttes ut mot frivilliga som valdes ut av Soyer och fick genomgå en grundläggande praktisk utbildning och fick sig tilldelat något då okänt; Recept. Med recepten följde även de nödvändiga ingredienserna som tog hänsyn till näringsinnehåll, men även en nyhet; smak och utseende ! Resultatet av detta blev naturligtvis en avgjord förbättring. Till myndigheternas stora häpnad så sjönk bränsleåtgången drastiskt, förbrukningen av livsmedel sjönk även den som följd av ny bättre hantering av råvaror. Soldaterna upplevde att deras villkor förbättrades i stor grad och även en variation av kosten kunde introduceras. Efter tiden på fältsjukhusen och med sina löften om framgång infriade, följde samma förändringar på delar av fältarmén som med dessa lärdomar som grund utvecklade sin intendenturtjänst till modern tid. Men behöll spisarna.

The British Army in the middle East 1914-18 (Q108153)
Field kitchen of the Carlton Military School of Cookery in Alexandria, 1917. The students are using Alexandria ovens and a Soyer stove. Copyright: © IWM. Original Source: http://www.iwm.org.uk/collections/item/object/205350981
De Soyerspisar man kan hitta idag finner man på något museum eller visas upp av någon av de reenactmentgrupper som levandegör den militära historien genom sina uppvisningar

Till sist vill jag påminna om att de första vedspisarna i gjutjärn introducerades på den svenska marknaden vid mitten av artonhundratalet och att de första hästdragna fältköken i svenska armén visar sig efter antagandet av m/1916. Det första fältbageriet efter m/1902. Svenska armén lagade mat i kokgropar in i andra världskriget innan ny utrustning tillförts. Lottakåren och Hemvärnet var sist med att få sin utrustning moderniserad.
Bilden visar en svensk kokgrupp i Loshult 1921
